Emilia Millesson Nilsson

Imorse åkte vi till veterinären med Sally för vi märkte att hon inte mådde så bra. Hon kräktes, ville inte vara med oss, låg och sov hela tiden, åt inte, med mera. Mamma ringde till Kungsbackas djursjukhus och vi fick en akut tid.

 

När vi var hos veterinären fick vi ta röntgen bilder och blodprov på Sally innan vi visste exakt vad det var för fel på henne. Det visade sig vara att hon hade akut njursvikt och hade så höga värden att de inte ens gick att mäta. Det var en väldigt liten chans att hon skulle bli bättre av en behandling. Efter allt veterinären sa så kände jag direkt att det är mycket bättre för henne att få somna in. Annars hade hon bara mått ännu sämre om hon var inskriven på sjukhuset. 

 

Först gav veterinären Sally en lugnande spruta i nacken så hon somnade fint i sin korg och efter 10 minuter kom veterinären igen och gav en hög dos narkosmedel (sömnmedel). Det var då hjärtat slutade att slå. Jag grät så mycket! Mådde så illa så att jag nästan spydde och fick sjukt ont i huvudet. Veterinären frågade hur vi skulle göra med Sally och det var ett självklart val för mig att vi skulle ta med henne hem. Jag ville absolut inte lämna kvar henne där borta. Var inte beredd på att säga farväl än. 

 

När vi kom hem så satt jag kvar i bilen med Sally för att jag ville ha ensam tid med henne. Kommer inte ihåg sist jag grät så mycket som jag gjorde då. När jag var redo för att lämna ifrån mig henne så hade pappa gjort en liten låda Sally skulle få ligga i. Jag bädda ner henne så fint jag kunde och sen skruvade pappa på locket. Sedan gick vi ut och la ner lådan i gropen pappa hade grävt och satte dit ett kors. Hon fick en plats bredvid Håkan <3

 

Rest in Peace Älskade Sally! <3<3<3